Vilse i min egen trädgård!

Nu har vi tagit oss ifrån Niseko till Tokyo för att spendera några dagar här innan det är dags att flyga hem till Sverige igen. Dock blir det ganska långa dagar och en hel del bilder som jag inte helt orkat gå igenom så får se om der kommer att komma upp några bilder

Då vårat boende här i Niseko nu är ganska dåligt, millt utryck, och för att komma ån något nätverk måste vi försöka komma åt något av dom fria nätverken runtomkring eller gå till någon bar/resturang som bjuder på nät. Därför har jag inte orkat lägga upp något mer på sistone men har nu laggt upp en bilduppdate iaf.


(Öpnnas i nytt fönster)

Även denna morgon var vi ganska sega då alla portarna ut ifrån skidområdet var stängda och troligen även toppliftarna p.g.a. de väldigt håra vindarna. Men till slut packar vi ryggsäkarna för att ta oss till backen. Var inte med några strörre förhoppningar om någon bättre åkning och när vi kommit fram till gondolen så fick vi en chock över längden på liftkön. Längsta kön hitills och inte blev det bättre när vi kom upp och såg att kön var om inte ännu värre till nästa lift. Men vi åkte ut mot Hanazono för att kolla om det gick att hika upp ifrån transporten som vi i normala fall kommer ner på och tar tillbaka till backen. Då allt ovanför var stängt och vi var ensamma om denna ide hade vi allt för oss själva än om snön varken var av någon högre kvalite eller kvantite. Dock för första gången så rådde ett lugn tack vare vetskapen att det mest troligt inte skulle komma någon ovanifrån så nu hade vi verkligen tid att kolla efter fotomöjligheter. Däremot tar allt desto längre tid då så fort vi hittat något måste hika upp för att kunna ta några bilder men var desto roligare. Dagen försvan snabbt och nu är det dags att tömma kylskåp och städa ihop för att byta boende imorgonö. Då vi tyvär inte ska bo i vårat lyxiga hus resten utav tiden utan nu blir det till att dela på ett rum i ett backpackers.


(Öpnnas i nytt fönster)

Dagen börja med sovmorgon för att sedan ta skidbussen för att ta oss till siecomart, marvarubutik, där vi skulle få skjuts in till Sapparo med ett äldre par som Tomas tidigare pratat med. Var ett riktigt trevligt par som vi förutom fick skjuts med till och från Sapporo, för att kolla på Sapporo Snow Festival, även fick frågan om vi ville följa med på Sir Lankan Foof Exhibition & Lunch som anordnades på universitet i Sapporo.
Var riktigt god och kryddstark, påminde om Indisk mat. Men fulla magar tänkte vi försöka att hitta till huvudgatan där Snöfestivalen höll till. Tur som vi hade så fick vi en egen guide av en lärare som följde med och hjälpte oss hitta samt även följde med och kolla på snöskulpturerna.
Var riktigt mäktiga figurer som dom redan hade börjat förbereda sist vi var i Sapporo. Då dom tog fram formerna i grova drag med grävmaskin, men fanns även mindre figurer runtomkring med men var några st som var tiktigt stora. Tyvär så snöade det väldigt kraftigt, som skulle få vilken ansvarig för en svensk skidort att hoppa av glädje, så vissa detaljer skymdes lite under snön. Det märktes väl på alla runtomkring oss inklusive oss själva som är konstant täkta av ett lager snö, än hur ofta man skakar av den. I vanliga fall skulle vi vara hur glada som helst över denna snö men nu känns den lite jobbigt att konstant måsta rengöra den ifrån snö och att den täcker lite av skulpturerna.
Helt plötsligt hade tiden bara försvunnit och det började bli dags att åka hemmåt, desamma gäller våran guide som måste gå hem och vi möter upp med paret som skjutsat oss och sätter oss i bilen och börjar rulla hemmåt. Snön har nu börjat avta lite men vinden har tagit an desto mera. När vi stannar vid en korsning med den korsande vägen i vindriktningen så finns det stunder då vi knappt ser billyktorna på bilen framför. Vi stannar och äter ramen på vägen hem och är än en gång riktigt mätta innan vi tackar för dagen och intar soffposition innan det blir sängdags.


(Öpnnas i nytt fönster)

Idag var planen att åka till Moiwa och testa på backarna där i bättre förhållanden då det kommit endel snö nu på slutet. Efter att ha tagit skidbussen upp till Niseko hoppade vi på nästa för att ta oss till Moiwa.
Som så många dagar innan som börjat med lite måln och blå himmel övergick det efter ett tag till kraftigt snöande. Då snön gjorde att sikten inte var så bra och fotomöjligeten begränsade så åkte vi bara på istället för att stanna och fota. Han med några åk innan portarna den okontrolerade ofpisten öppnade. Tyvär var det efter 2 åk som vinden började komma till liv och han ta liften upp en gång till i snigelfart innan dom var tvungna att stänga liften p.g.a. blåsten. Dock var åken fram till dess väldigt härliga.
Så efter en tur in till resturangen för att värma isbitarna till fötterna så beslutade vi att istället för att försöka ta oss tillbaka eller vänta och hoppas att vindarna skulle lugna ner sig och liften öppna igen så sattes siktet på Grand Hotell och deras Onsen(Bad/Relax).
Efter lite avslappningn så gick vi upp till Skidområdet för att åka hem igen via skidbussarna. Under våran promenad upp så såg vi några som hade fullt upp med att skotta taken ifrån all snö som lagt sig på dom. Väl tillbaka i huset så tog vi en sväng i backen här utanför efter en snabb middag för att kolla om det gick att ta lite kvällsåkningsbilder. Tyvär var vi lite väl sent ute då det var en aning för mörkt för att kunna se vart man åkte.


(Öpnnas i nytt fönster)

Tills idag hade det snöat endel så det låg ett härligt snötäcke utanför dörren och även i backen. Då Jonas och Karin är väldigt åksugna efter att just ha kommit hit blev det 8a bussen, den första, för att möta upp Max och Robbin vid Velcome center.
Från att ha snöat lite när vi gick till bussen ifrån huset så bjöds det nu på strålande sol och väldigt härligt turväder. Gick några funderingar på att åka hem och hämta hudar och turutrustning för att bege sig ut. Men istället blev det ett snabbt åk för att sedan ta en promenad upp till toppen.
Var ungefär samtidigt som det visade sig att det inte skulle ha varit någon höjdaride att åka och hämta hudarna då snön började falla och ganska kraftift vilket inte lämnade allt för mycket sikt. Snöförhållandena i backen var desto bättre och blev några åk utanför pistarna i Hanozono.
Blev några härliga åk och några fotoförsök innan portarna stängde och det var dags att åka hem för dagen och fixa lite middag och ett varmt bad för att vila upp sig för ännu en dags åkning imorn.


(Öpnnas i nytt fönster)

Idag har det fortsatt att blåsa om inte ännu värre. Enligt snörapporten i morse så skulle toppportarna öppna vid 10 tiden men kunde stänga under dagen beroende på vädret. När vi väl kom upp på berget så visade det sig att det redan under morgonen börjat blåsa tillräckligt för att dom inte skulle öppna portarna något eller ens ha toppliften öppet.
Men som tur var så var port nr 5 och ev nr 1 som ligger lite lägre ner så efter två uppvärmningsåk. Låg väldigt fint med snö på berget och det var inte många som hade trotsat vädret och gett sig ut. Så dom 35 cm som kommit under natten och en hel del till som blåst in var väldigt lättåtkomligt och man behövde inte gå långt för att inte behöva se några andra spår alls.
Blev dock int så många åk iaf vilket inte gjorde så mycket då det var ner mot -20 grader en bit upp på berget och sen vindeffekten på det gjorde att pjäxorna delvis kändes som isklumpar på fötterna. Så dom kortare promenaderna för att komma till rätt ställen och vilopausar i värmen var riktigt välkommna.


(Öpnnas i nytt fönster)

Idag har det varit ännu en ganska seg dag. Men till slut så bestämde vi oss för att ta bussen upp till backen för att iaf få några åk idag. Då vi såg att toppen var öppen så tyckte vi att det var lika bra att kolla in. Hade inte lagt sig så mycket snö enligt snörapporten men skulle kunna börja blåsa ganska mycket. Efter att ha kommit upp till kamen mot toppstugan och delen som inte längre ligger i skydd från vinden så började det blåsa ordentligt. Det som gör det lite jobbigare är snön som blåser med vinden och effektift kyler ner ansiktet och jag ångra genast att jag inte tog på balaklavan innan vi började gå.
Fick bli att gå större delen med handen som skydd för kinden vilket funkar ganska bra. Desto jobbigare var det då vi skulle åka efter kamen bort mot Annupori, då vi tänkte kolla in några åk därifrån som vi inte hunnit med tidigare. För nu skulle vi åka rakt mot vinden och så fort man kollade upp kändes hela ansiktet som en isbit. Belöningen blev desto bättre med helt orörda ytor att åka på och härlig snö ovanpå. Än fast vi inte orkade ta samma väg igen utan nöjde oss med att inte åka lika högt ifrån en anna port så fortsatte vi hitta orörd snö, dock lite flackare.
Vi har nu även fått förstärkning i huset då Jonas och Karin har flyttat in. Så nu är vi 4 st då magnus har flytt fältet för Tokyo då han inte orka stanna bland allt snöande då han inte kan åka på ett tag efter att ha fått axeln ur led

Då gådagens sol och inte allt för kalla väder gjorde att solen värmde upp sydsluttningarna som när kvällen frös till ett tunnare skarelager så kändes inte backarna allt för lockande idag då i stort sett hela systemet består av sydsluttningar. I efterhand kunde vi även läsa att i stort sett alla portarna var stängda idag så skulle det inte heller blivit så mycket av den alternativa planen att åka upp och hika för att komma åt några fina slutningar i andra riktnignar.
Så nu väntar vi mest på att nästa snöstorm ska rulla in och bjuda på nya härliga puderåk. Som tur var blir det nog inte så lång väntan då det ska börja snöa lite mer redan imorgon/imogonkväll någon gång.

Även idag var siktet inställt på att tura. Efter att ha kollat ut genom sovrumsfönstret i morse och insett att det fanns chans till att solen även skulle titta fram ett tag idag så började vi packa utrutsningen och kolla kartan, som inhandlades igår, för att kunna utforska baksidan utav berget.
Det visade sig ganska fort att det fans möjligheter för en riktigt solig dag då det inte verkade vilja komma in några större mängder moln på himlen vilket i vandliga fall är fallet. väl uppe på toppen började vi känna igen oss då det i vanlig ordning var dålig sikt och blåste en hel del. Dock avtog det väldigt snabbt när vi började åka på baksidan. Var ett riktigt långt och härligt åk med ett konstant flöde av härlig orörd snö.
Väl nere i dalen så sattes siktet på den närmaste toppen och till våran glädje så var det redan 2 st som börjat lägga ett spår som vi kunde gå i istället för att göra ett eget spår vilket skulle ha varit aningen jobbigare. Vad vi sett tidigare var det enbart dom 2 st som gick en bit före oss och 3 snowboardåkare som gick upp en bit bort som satt sikte mot samma topp. Dock visade det sig att vi inte riktigt var så ensamma efter att vi kommit över ett krön och ett led på 9 pers kom ifrån ett annat håll. Men som tur var är ytorna stora så snön räcker till väldigt många.
Efer vårat första åk så börjar vi göra oss i ordning för att gå upp till ett annat åk. Helt plötslig så dyker Pär, våran svenska busschaför, och säger till en grupp japaner att dom valt ett väldigt dåligt ställe att sitta och ta sin fikapaus på. Att han åker på samma område tar vi som ett gått tecken då han varit här ett antal år och vet vart man ska ta vägen för att hitta bra snö. Hinner prata lite på vägen upp innan det är dags för Pär att åka tillbaka innan hans ska börja köra bussen.
Vi har däremot mer tid på oss så vi tar oss upp en gång till. När vi närmar oss toppen säger både klockan och ett väldigt svart målntäcke i horizonten att det får bli sista åket innan det är dags att ta oss tillbaka till systemet och den första skidbussen som vi måste ta för att ta oss hem igen. Väl framme vid kammen som markerar sista åket innan det bara är transportsträckan kvar till Moiwas skidbuss så har vi 45 min till godo. Så vi tar oss en bit längre upp efter kammen för att få ett längre åk istället för att åka direkt tillbaka för att sedan sitta och vänta. Under den sista stigningen så känns det i kroppen att det har varit en ganska jobbig men härlig dag och tankarna börjar gå mot hur härligt det ska bli med ett varmt och avslappnande bad


(Öpnnas i nytt fönster)

I morse var tanken att vi skulle ta ännu en tur till baksidan. Utrustningen packades och vi begav oss till backen. Väl på plats bestämde vi oss för att ta ett första åk i systemet och hittade riktigt fin lössnöåkning ifrån en av de lägre portarna då inte topporten hadde öppnat än Detta var riktigt uderbart då solen tittar fram ordentligt på första gången på ett bra tag och lyser upp landskapet. Under åket dyker oräkneliga fototillfällen upp men det är för härligt för att stanna och försöka styra upp något. När vi går mot backen efter cattracken så sneglar blickarna ofta tillbaka upp för backen drömmandes om alla orörda linjer.
Eter ett tag så visar berget sin förmåga att snabbt skifta väder och helt plötsligt vräker snön ner. Vi tar liftarna upp igen och när vi närma oss toppliften så hade porten just öppnat och vi kunde se det gigantiska lemmeltåget med folk som var på väg upp mot toppen.
När vi kom upp med toppliften så anslöt även vi oss till lemmeltåget. Tankarna på att tura på baksidan övergavs ganska fort då det både blåste och snöade för fullt redan vid liften och blev bara mer och mer ju närmare toppen vi kom och i samma takt som vinden ökade så minskade sikten. Istället blev det ett åk ner från toppen. I vanlig maner så var sikten ovanför trädgränsen otroligt kort. Men efter att ha tagit detta åk ett antal gånger, både med och utan sikt, så börjar vi lära oss ungefär vart vi ska ta vägen för att komma rätt. Tar sikte i början och när man närmar sig trädgränsen får man ibland svänga av lite för att komma rätt.
Medans vi åker ner skiftar vädret ännu en gång och molntäcket lättar. Efter ännu ett härligt åk så var tyvär inte utsikten upp mot backen inte lika härlig längre. Fortfarande fanns väldigt många otroligt härliga fällt där knappt nån har åkt. Dock är det några som har bestämt sig för att skråa från toppen rakt igenom hela området och lämmnat otroligt fula spår som skär genom landskapet. Det brukar visserligen vara en hel del som skråar ut till åken men som svänger ner i fallriktningen när dom väl kommer fram till ett härligt åk. Så hade dock inte dessa personer gjort utan bara fortsattt över hela området som annars skulle ha räkt till hur många åk som helst. Detta får oss att åka över till Annapuri och området utan för portarna där. Ett första åk genom den lägre porten då man måste ta en lift upp för att komma till den övre toppporten i detta område om man inte vill gå upp den sista biten till porten. Var ett ganska vindpinat åk som blev aningen bättre när vi kom en bit ner i skogen, dock inte i närheten av dom som vi åkt tidigare. Till nästa åk tar vi oss upp till topporten och börjar gå uppför. Dock blåser det otroligt och vi åker över till den kam vi brukar åka ner efter. Dock var det väldigt uppåkt så vi bestämmer oss för att klättra efte denna kam mot toppen. Efter en bit ser vi att det är en väldigt lång promenad och det ser lättare ut att ta ett åk här och sedan ta liften upp och ta toppen direkt från porten istället.
Efter några härliga svängar och vi ska bara svänga ner i den uppåkta botten av ravinen ser vi otroligt härliga men några få spår efte en sida och en sida helt utan spår. Ungefär samtidigt ser vi en kam som går upp som vi kan ta upp frö att komma åt dessa områden på en gång. Då vi redan hade turutrustningen tar vi oss upp genom träden som växer efter kamen. Solen försvinner än en gång snabbt innan den tittar fram igen när vi kommer upp. För äran att åka bort mott fältet först medans jag stannar på kammen för att fota.
Resultatet blev var sitt åk i strålande sol och underbar orörd lössnö. Från min position ser det otroligt härligt ut och efter att tomas har åkt ner är det nu min tur. Ungefär samtidigt ser jag ett större gäng närma sig ifrån toppen. Detta ger den energi som behövs för att jogga med skidorna på axeln den sita biten som jag måste ta för att kunna åka bort till åken innan dom mest troligt brutalt skulle förstöras om gruppen valt att åka ner på samma yta. Hinner precis i tid och får ett otroligt härligt åk som bara blir bättre då det visar sig vara ännu längre än vad jag trott från början. Transporten tillbaka tas i ett otroligt glädjerus efter ett helt underbart åk.


(Öpnnas i nytt fönster)

I morse viste vi inte riktigt vart vi skulle åka. Enligt lavinraporten nere vid liften så hade det stått att toppportarna skulle öppna kl 10 men det var nu överstryket och istället stog det att dom skulle vara stängda. Men vi åkte upp till toppen iaf för att kolla om nån av dom andra portarna var öppna. Till våran lycka visade det sig att det enbart var toppporten var stängd. Vi skråade ut och kom ändå fram till det område som vi brukar åka i och där bjöds det på riktigt härlig åkning. Var dock inte lika mycket snö där nu som vi har vant oss med från tidigare åk där. Detta var dock inget problem då det ändå var riktigt härlig åkning som gick en aning fortare än vanligt då snötäcket inte bromsade lika mycket som vanligt. Men rätt bra med väldigt lätt snö var det iaf då snösprutet låg konstan i midjan och var väldigt sällan som man kände av det underliggande hårdare snötäcket. Att snön var betdligt lättare än dom senaste dagarna visade sig att det var omöjligt att åka bakom någon annan då sikten snabbt blev noll då snön flög överallt och tog ett tag på sig att lägga sig igen efter att någon åkt förbi. Att stanna blir även lite av ett projekt imellanåt då man möts av sitt eget snömåln och noll sikt när det kommer ikapp en.


(Öpnnas i nytt fönster)

Nu var det till slut dags för lite längre äventyr då baksidan av berget skulle undersökas. Vi mötte upp med Max och Robert som åkt ner på baksidan tidigare och nu var tanken att vi skulle ta samma väg. Efter en snabb promenad upp till toppen och tillfixande av utrustning innan vi skulle börja åka efter en av kamarna ifrån toppen för att komma ner till skogskanten då sikten var väldigt dålig och träden behövdes för att överhuvudtaget ha några referenspunkter.
När vi väl kom ner till trädgränsen gick resten av åket ganska snabbt då det inte är lika många falhöjdsmeter på baksidan. Väl nere ståendes på den helt översnöade vägen, som inte hålls öppen under vintern, så började vi förbereda oss inför att börja gå uppåt på berget bortanför. Gick ganska enkelt då vi höll en liten kam som var ganska vindpinad.
Vi höll dock hela tiden den hägsta tillåtna hastigheten på 30 som en av vägskyltarna, ifrån den översnöade vägen, visade. Väl uppe så började vi kolla in vart man skulle kunna åka ner. Imellanåt när molnen skingrade sig lite och man såg mer av resten av berget ovanför oss som våran del bara var början till så visade sig mäktiga framtida åk. Kan dock bli svårt att ta dessa då det inte är ofta som solen visar sig här och dom gånger den tittar fram är det bara för korta stunder.
Istället kollade vi på backarna i samma höjd som oss ovanför byn som vägen slutar vid. Såg många härliga linjer som vi förhoppningsvis kan kolla in mera senare. Vi traveserade bort en bit för att kolla in några utav dom lite närmare. Var inte speciellt långa åk men dom låga molnen, snöfallet och den låga trädgränsen gjorde att det inte kändes säkert att försöka ta sig ännu högre upp.
Detta gjorde dock inte så mycket då det ändå tog ganska lång tid att vänta in solen för att försöka få oss några härliga åkbilder på vägen ner. Väl nere blev det bara en kort promenad innan vi var framme vid On-sen badet som var ett av delmålen. Efter att ha köpt en badbiljett var det bara att hoppa ner i det varma källvattnet. Dock inte det varmaste då det blev lite väl stor temperaturskillnad för våra kroppar. Istället la vi oss i den andra polen där inne som var en aning behagligare för att efter ett tag gå vidare till utomhuspolen.
Efter ett tags avkopling testade vi även på den varma polen igen och denna gång gick det lättare att ta sig ner men var fortfarande väldigt varmt så blev inte så länge innan vi gick upp och ducha av oss för att ta på oss utrustninge och tura tillbaka över berget. Men först var det tänkt att vi skulle äta lite för att fylla på energilagren. Dock visade sig att matserveringen var stängd så fick fortsätta lite besvikna och vissa lite hungrigare än andra.
Som tur var behövde vi inte ta just några fler höjdmeter för att ta oss tillbaka. Dock upptäckte vi ett oväntat problem, på kartan var det bara att vika av vägen så skulle vi vara på väg efter kraftledningsgatan på väg tillbaka. Det som kartan inte visade var att plogkanterna för vägen var mellan 2 och 5 meter höga. Efter ett tag hittade vi dock ett ställe där vi kunde klättra upp.
Väl uppe såg vi taken på några stugor där enbart takknoppen var ovan snön och en av sidorna där snön blåst bort närmast väggen men annars helt begravda under snön. Dom höll även på att skotta fram vägen till en större bygnad men väldiga snömassor på taken. Men för att skotta fram vägen räckte varken snöslunga eller traktor. Istället användes en grävmaskin som stog uppe på snötäcket och grävde bort snön och en traktor på vägen som lyfte fram snön till grävmaskinen.
Det tog inte speciellt lång tid innan vi kom fram till den kam som ligger mellan Niesko Annapuri och Moiwas skidområden men som man tar sig till genom portarna. Så dagen avslutades med ett åk här för att sedan ta oss tillbaka med skidbussen ifrån Moiwa


(Öpnnas i nytt fönster)

Efter gårdagens snöstorm uppe på berget och med vindar som inte skulle avta så mycket idag så chansade vi på att portarna inte skulle vara öppna något idag så vi satte siktet på Moiwa, en annan skidänlägning med 2 liftar precis bortanför orten som vi brukar åka i, istället. Då hela systemet i Moiwa ligger ganska lågt och har betydligt lägre fallhöjd än Niseko Uniteds områden så gissade vi att vädret skulle vara bättre där, vilket väl visade sig stämma.
Efter att ha tagit våran ski buss till busshållpatsen där skidbussen till moiva går ifrån och en kortare busstur, på 20 min. Så möts vi av lättare snöfall. Vi löser ett 12 åks kort då vi gissar att vi inte kommer att hinna med så mcyket mer på en dag och det är billigare än ett dagskort.
Blir några åk i närheten utav liften medans vi väntar på att porten ut till backcountryn ska öppna. Är ganska hård lössnö jämfört med vad vi har varit borskämda med tidigare dagar och är inte så mycket av den heller. Är iaf ganska mjukt och skidorten bjuder på mcyket lekfull åkning.
Efter några åk kommer vi upp till toppen av systemet precis innan skidpatrullen uppmanar alla att läsa dagens snöraport för att sedan ta bort repet som hänger över och markerar att porten är stängd. Bland dom några få som står och väntar på att få ta sig ut ser vi Pär, en av våra busschaförer som kör skidbussen på eftermidagarna, som visar oss några härliga åk innan han ger upp för dagen. Då han varit här i Japan i 25 år har han haft turen att bli kunna bli ganska bortskämd när det gäller åkningen. Då solen visar sig några stunder imellanåt och lite högre temperaturer blir snön lite tyngre efter ett tag. Detta faller inte Pär riktigt i smaken så han beslutar för att ge upp för dagen.
Efter ett tag träffar vi än en gång Simon och Viktor som vi träffat några gånger tidigare dagar och på bussen under morgonen så åker vi större delen av eftermiddagen med dom och hittar hela tiden nya härliga orörda åk.
Till slut åker vi tillbaka till Annupori, den del av Niseko United som ligger närmast Moiwa, som går väldigt lätt att skråa in till i botten av några av åken i Moiwa. Då vi tror att det ska vara lättare att ta skidbussen tillbaka till Velcome Center därifrån.
Detta visar sig vara helt fel då toppliftarna inte är öppna idag så man kan inte åka tillbaka utan alla som ska ta sig tillbaka står i kön till bussen vilken blir full utan att hälften kommit ombord. Så vi beslutar att ta liften upp och åka tillbaka till Moiwa för att ta bussen därifrån då det är betydligt färre i det systemet. Där visar det att det även där är ca en timme kvar innan nästa buss. Så åkdagen avslutas med fotande av ett hopp upp på en kur i som står nedanför backarna i väntan på bussen. Dagen avslutas med en tur in till On-sen, bad i vatten från varma källor och bastu, för att vila upp kroppen


(Öpnnas i nytt fönster)

Har fortsatt att snöa och blåsa idag, var bara 2 liftar som gick lite högre upp som var öppna i Hirafu. Blev många vilopausar för att gå in på resturangen för att få upp värmen. Tanken var att vi skulle besöka Moiwa, annat skidsystem, istället idag men blåste väldigt mycket även där så det var stängt.

Kommer ev nån bild lite senare

Idag har varit en ganska vanlig dag utan att det har hänt just något speciellt. Åkte till backen utan att det var några höjdarförhållanden. Blev några transiversök för att träna lite. Hitta några lekfulla åk efter det för att sedan åka tillbaka för att äta och ta en tupplur för att återhämta sig ifrån helgen.


(Öpnnas i nytt fönster)

Trots att det inte var så länge sen sista dagen på skidor nu så käns det som att det var ett tag sen. Trots att dagen inte såg så lovande ut efter två åk i skogen under gondålen där det mesta var helt uppåkt så blev det desto bättre när porten för att hika toppen öppnade. När vi kom upp till sita liften såg det fortfarande inte så lovande ut då myrstigen med folk som börjat gå uppåt var lång efter att dom just öppnat porten och kön till liften var inte så mycket kortare den heller.
Men när vi väl kom upp visade det sig att dom flesta antingen beget sig ner på baksidan eller svängt av tidigare än det ställe som vi tagit sikte på. Så nu väntade ett orört åk i unerbar lössnö. Resten av dagen fortsatte i orörd lössnö.
Till sista åket bestämde vi att vi inte skulle ta cattrack spåret tillbaka som vi brukar utan fortsätta ännu längre ner. Det visade sig inte vara det bästa beslutet då det var väldigt uppåkt och en lång travers tillbaka som inte är den trevligaste för snowboardåkare. Men under vägen tilbaka så gick vi upp för en liten kulla för att få lättare transport tillbaka för dom andra 2 som åker snowboard. Under den tiden hans det även med lite lek och fotande.


(Öpnnas i nytt fönster)

Började med en tidig morgon och ett beslut att det inte kommit tillräckligt med snö under natten för att det skulle vara värt att åka till backen. Då man ändå bara skulle åka med en del lössnö ovanpå ett hårt lager. Istället bestäldes beställdes en bil som skulle skjutsa oss till tågstationen och ett rum bokades för natten i Sapporo. Var 3 ganska trötta killar som steg på tåget på morgonen efter en snabb packning. Men nu skulle det undersökas vad Sapporo hadde att erbjuda. Efter en lugn tågresa och några kortare tupplurar var vi framme och jakten på något snabbt att äta innan vi letade reda på boendet började. I gallerian i samband med tunnelbanecentralen dök det upp en brödafär med färskt bröd och blickarna fastnade på något som mest likna förväxta kanelbullar. Besvikelsen var desto större då det visade sig att det inte var kanel utan choklad vilket inte föll alla i smaken. Däremot hade dom desto godare bullar med äppelmosfyllning.
Efter att ha frågat om vägen några gånger, varav en gick några kvarter åt fel håll enbart för att visa vart vi skulle ta vägen, så hittade vi den otroligt smala gatan som vi skulle svänga in på för att se en liten skylt som visade att vi hittat rätt. Väl inne blir vi väl motgagna varav en av dom 2 som jobbade där blev väldigt glad då hon försökte lära sig svensak, samt 4-5 andra europeiska språk, på sidan av. Eftersom vi inte hade ätit något onrdentlig måltid så stannade vi inte så länge utan lämnade av lite saker i sovsalen för att ännu en gång bege oss ut i staden.
Vi gick förbi några matställen men då dom här som i Kutchan inte öppnade förän vid 5 tiden på kvällen så hittade vi av en slump en väldigt smal tvärgata med enbart ramen, nudelrätter, ställen. Kollade runt lite och gick till slut in på ett av dessa små ställen och fick oss en riktigt god måltid. Tyvär har Sapporo i sig inte så mycket att besöka utan vi hade egentligen bara två mål med resan. Det första var att besöka 2 st riktigt stora kamera/elektronik affärer som båda består av 3-4 riktigt stora våningar med lite av allt man kan tänkas sig behöva. Som tur var så set allting väldigt dyrt ut då man nu får 12-13 yen för en krona så det dämpade köpsuget en aning. Blev dock ett inköp utav ett nytt linsskyd till mit tele då det gamla försvann i ett snömoln tidigare då jag bara lagt det på ryggsäcken. Efter att Tomas åkt förbi och ryggsäcken var begravd i snö så förstog jag efter ett tag att jag aldrig skulle få se det linsskydet igen.
Hade hoppats på att hinna få några kvälls/nattbilder ifrån alla skyltar under natten med men tyvär var inte alla tända innan det var dags att åka tillbaka igen för att byta om för att gå ut på kvällen.
Tillbaka i vårat boende blev det att sitta och prata ganska länge med dom 2 som jobbade där samt några kompisar till dom som kommit över.
Blev en sväng förbi seven eleven för att köpa lite öl innan det var dags att gå ut och slutade med att vi satt kvar och pratade ganska länge innan hungern tog över allt för mycket och det var dags att bege sig in mot stan igen för att få nått att äta. Till slut så hamna vi, efter rekomendation, på ett ställe som hade all you can eat/drink under 120 min varav den sista beställningen skulle vara gjord 30 min innan slutet av tiden. Efter det så mellanlanda vi på ett till ställe innan vi hittat tills sista stället med ett dansgolv och en övervåning som vi satt och prata vid ett tag innan dom stängde. Väl utanför började tröttheten komma ikapp och det började bli dags att bege sig hemmåt igen. Vilket inte var det lättaste då vi innan gått runt lite hur som helst och inte hade full koll på vart vi var längre.
Vi gick åt det håll vi trodde var rätt men efter ett tag visade det sig att vårat spår inte riktigt lede tillbaka. Så började försöket att få tag på nån som kunde visa oss på rätt spår igen, var inte längre lika lätt att få tag på någon hjälpsam japan mitt i natten/morgonen men till slut då fick vi tag på en bättre vägbeskrivning och ett tag senare hade vi hittat tillbaka till våra sängar som lockade rejält. Vilket inte var så konstigt då klockan hade börjat närma sig 6 på morgonen och det var 23h sen vi klev upp och började våran resa.
Nästa morgon var inte den roligaste då huvudet var ganska tungt så efter att ha legat och sovit till 10:30 för att checka ut 11 så gick vi än en gång in till stan för att äta. Hittade en mindre indisk resturang med riktigt god mat innan vi gick vidare till en av elektronikaffärerna för inköp av en extra hårdisk för lätt kunna säkerhetskopiera bilder. Ganska trötta började vi fundera på att åka tillbaka till Niseko igen och hade sån tur att när vi väl kom fram till centralstationen så var det 15 min kvar tills tåget skulle gå.
Blev att sova lite på tåget men mycket av tröttheten försvan då det började snöa stora flingor utanför tågfönstren som bara ökade till antal ju närmare Kutchan vi kom och efter lite väntande på några bussar så var vi till slut tillbaka i vårat hus igen.


(Öpnnas i nytt fönster)

Idag var siktet inställt på skidåkning då det börjat snöa någon gång under natten och snöade ganska bra från och till på morgonen. Målet var att ta sig mot toppen och ta en tur på baksidan för att ha bättre koll på området för att veta vart man kan ta vägen när det blir bättre snö.
Men väl i backen visade sig att det blåste ganska rejält och det gick att läsa snöraporten att skidpatrullen som kollat kollat toppen på morgonen hade haft svårt att gå efter topkamen. Detta samt att sikten var nära på noll i snöyran minskade suget på upptäckarfärd minskade rejält. Så det gjorde inte så mycket att portarna samt toppliften var stängda.
Istället tog vi en sväng förbi en av resturangerna för att värma oss ett tag innan vi gick ner till skidpatrullen, som håller till i samma hus, för att få tillgång till övningsutrustningen för transiversök. Där var det bara att säga till hur många sändare man ville söka efter så stälde dom in utrustningen och visade sig innom vilket område sändarna är nergrävda. Någon större visning behövdes inte så det är ganska självmarkerande med 2 avspärrningslinor och käppar i den bortre änden. Än om käpparna som markerade den botre gränsen inte syntes ifrån starten pga snöblåsten.
Tyvär gick det inte att ändra vilka sändare som skulle vara aktiva efter att dom satt igång utrustnigen, eller skulle säkert gå om man skulle fråga om dom kunde ändra. Sen visade det eferåt att dom hade 4 st sändare nergrävda och vi hade börjat med 3 st aktiva och sökt reda på de. så kändes inte så meningsfullt att fråga om dom kunde ändra. Efter första söket blev det ganska självmarkerande i snön vart dom låg då området var täckt i ett snötäcke som räckte upp en bit ovanför pjäxkanten.
Blev några snabba sök innan värmen började locka och vi sa att vi var klara och satte oss i resturangen i värmen ett tag. Men kommer nog att bli fler besök i övningsområdet framöver. Sedan tog vi en tur nera bland affärerna för att kolla om det fanns någon trängkarta för att kolla möjligheter till senare turer, dock utan större framgång.

Idag har det inte hänt så speciellt mycket. Då det var plussgrader här utanför orkade vi inte åka upp til backen något utan tog en slappardag. Blev att kolla in området bakom huset för att se vart man skulle kunna byggga ett hopp tills dess att det blir kallare och kommer lite mera snö.
Sen passade vi på att öva lite transicersök för att iaf ha övat lite på det i år. Får se hur det är i backen imorn men kan bli att svänga förbi deras övningsområde för att öva lite mera om det skulle vara dåliga förhållanden.
Annars så bygdes det ett större hopp som vi ska leka i bara det kommer lite bättre snö. Gjorde även en snögubbe som tyvär inte fick stå kvar hela dagen.
Det varmare vädret har även gjort att det har börjat rasa endel snö ifrån taket. Dundrat till ganska rejält immelanåt då nån större klump drar i backen. När det rasa utanför vardagsrumsfönstret så skulle vi nog ha haft en ruta mindre om vi inte skottat bort endel där utanför häromdagen.


(Öpnnas i nytt fönster)