Vilse i min egen trädgård!

Nu var det till slut dags för lite längre äventyr då baksidan av berget skulle undersökas. Vi mötte upp med Max och Robert som åkt ner på baksidan tidigare och nu var tanken att vi skulle ta samma väg. Efter en snabb promenad upp till toppen och tillfixande av utrustning innan vi skulle börja åka efter en av kamarna ifrån toppen för att komma ner till skogskanten då sikten var väldigt dålig och träden behövdes för att överhuvudtaget ha några referenspunkter.
När vi väl kom ner till trädgränsen gick resten av åket ganska snabbt då det inte är lika många falhöjdsmeter på baksidan. Väl nere ståendes på den helt översnöade vägen, som inte hålls öppen under vintern, så började vi förbereda oss inför att börja gå uppåt på berget bortanför. Gick ganska enkelt då vi höll en liten kam som var ganska vindpinad.
Vi höll dock hela tiden den hägsta tillåtna hastigheten på 30 som en av vägskyltarna, ifrån den översnöade vägen, visade. Väl uppe så började vi kolla in vart man skulle kunna åka ner. Imellanåt när molnen skingrade sig lite och man såg mer av resten av berget ovanför oss som våran del bara var början till så visade sig mäktiga framtida åk. Kan dock bli svårt att ta dessa då det inte är ofta som solen visar sig här och dom gånger den tittar fram är det bara för korta stunder.
Istället kollade vi på backarna i samma höjd som oss ovanför byn som vägen slutar vid. Såg många härliga linjer som vi förhoppningsvis kan kolla in mera senare. Vi traveserade bort en bit för att kolla in några utav dom lite närmare. Var inte speciellt långa åk men dom låga molnen, snöfallet och den låga trädgränsen gjorde att det inte kändes säkert att försöka ta sig ännu högre upp.
Detta gjorde dock inte så mycket då det ändå tog ganska lång tid att vänta in solen för att försöka få oss några härliga åkbilder på vägen ner. Väl nere blev det bara en kort promenad innan vi var framme vid On-sen badet som var ett av delmålen. Efter att ha köpt en badbiljett var det bara att hoppa ner i det varma källvattnet. Dock inte det varmaste då det blev lite väl stor temperaturskillnad för våra kroppar. Istället la vi oss i den andra polen där inne som var en aning behagligare för att efter ett tag gå vidare till utomhuspolen.
Efter ett tags avkopling testade vi även på den varma polen igen och denna gång gick det lättare att ta sig ner men var fortfarande väldigt varmt så blev inte så länge innan vi gick upp och ducha av oss för att ta på oss utrustninge och tura tillbaka över berget. Men först var det tänkt att vi skulle äta lite för att fylla på energilagren. Dock visade sig att matserveringen var stängd så fick fortsätta lite besvikna och vissa lite hungrigare än andra.
Som tur var behövde vi inte ta just några fler höjdmeter för att ta oss tillbaka. Dock upptäckte vi ett oväntat problem, på kartan var det bara att vika av vägen så skulle vi vara på väg efter kraftledningsgatan på väg tillbaka. Det som kartan inte visade var att plogkanterna för vägen var mellan 2 och 5 meter höga. Efter ett tag hittade vi dock ett ställe där vi kunde klättra upp.
Väl uppe såg vi taken på några stugor där enbart takknoppen var ovan snön och en av sidorna där snön blåst bort närmast väggen men annars helt begravda under snön. Dom höll även på att skotta fram vägen till en större bygnad men väldiga snömassor på taken. Men för att skotta fram vägen räckte varken snöslunga eller traktor. Istället användes en grävmaskin som stog uppe på snötäcket och grävde bort snön och en traktor på vägen som lyfte fram snön till grävmaskinen.
Det tog inte speciellt lång tid innan vi kom fram till den kam som ligger mellan Niesko Annapuri och Moiwas skidområden men som man tar sig till genom portarna. Så dagen avslutades med ett åk här för att sedan ta oss tillbaka med skidbussen ifrån Moiwa


(Öpnnas i nytt fönster)