Vilse i min egen trädgård!

Även idag var siktet inställt på att tura. Efter att ha kollat ut genom sovrumsfönstret i morse och insett att det fanns chans till att solen även skulle titta fram ett tag idag så började vi packa utrutsningen och kolla kartan, som inhandlades igår, för att kunna utforska baksidan utav berget.
Det visade sig ganska fort att det fans möjligheter för en riktigt solig dag då det inte verkade vilja komma in några större mängder moln på himlen vilket i vandliga fall är fallet. väl uppe på toppen började vi känna igen oss då det i vanlig ordning var dålig sikt och blåste en hel del. Dock avtog det väldigt snabbt när vi började åka på baksidan. Var ett riktigt långt och härligt åk med ett konstant flöde av härlig orörd snö.
Väl nere i dalen så sattes siktet på den närmaste toppen och till våran glädje så var det redan 2 st som börjat lägga ett spår som vi kunde gå i istället för att göra ett eget spår vilket skulle ha varit aningen jobbigare. Vad vi sett tidigare var det enbart dom 2 st som gick en bit före oss och 3 snowboardåkare som gick upp en bit bort som satt sikte mot samma topp. Dock visade det sig att vi inte riktigt var så ensamma efter att vi kommit över ett krön och ett led på 9 pers kom ifrån ett annat håll. Men som tur var är ytorna stora så snön räcker till väldigt många.
Efer vårat första åk så börjar vi göra oss i ordning för att gå upp till ett annat åk. Helt plötslig så dyker Pär, våran svenska busschaför, och säger till en grupp japaner att dom valt ett väldigt dåligt ställe att sitta och ta sin fikapaus på. Att han åker på samma område tar vi som ett gått tecken då han varit här ett antal år och vet vart man ska ta vägen för att hitta bra snö. Hinner prata lite på vägen upp innan det är dags för Pär att åka tillbaka innan hans ska börja köra bussen.
Vi har däremot mer tid på oss så vi tar oss upp en gång till. När vi närmar oss toppen säger både klockan och ett väldigt svart målntäcke i horizonten att det får bli sista åket innan det är dags att ta oss tillbaka till systemet och den första skidbussen som vi måste ta för att ta oss hem igen. Väl framme vid kammen som markerar sista åket innan det bara är transportsträckan kvar till Moiwas skidbuss så har vi 45 min till godo. Så vi tar oss en bit längre upp efter kammen för att få ett längre åk istället för att åka direkt tillbaka för att sedan sitta och vänta. Under den sista stigningen så känns det i kroppen att det har varit en ganska jobbig men härlig dag och tankarna börjar gå mot hur härligt det ska bli med ett varmt och avslappnande bad


(Öpnnas i nytt fönster)

I morse var tanken att vi skulle ta ännu en tur till baksidan. Utrustningen packades och vi begav oss till backen. Väl på plats bestämde vi oss för att ta ett första åk i systemet och hittade riktigt fin lössnöåkning ifrån en av de lägre portarna då inte topporten hadde öppnat än Detta var riktigt uderbart då solen tittar fram ordentligt på första gången på ett bra tag och lyser upp landskapet. Under åket dyker oräkneliga fototillfällen upp men det är för härligt för att stanna och försöka styra upp något. När vi går mot backen efter cattracken så sneglar blickarna ofta tillbaka upp för backen drömmandes om alla orörda linjer.
Eter ett tag så visar berget sin förmåga att snabbt skifta väder och helt plötsligt vräker snön ner. Vi tar liftarna upp igen och när vi närma oss toppliften så hade porten just öppnat och vi kunde se det gigantiska lemmeltåget med folk som var på väg upp mot toppen.
När vi kom upp med toppliften så anslöt även vi oss till lemmeltåget. Tankarna på att tura på baksidan övergavs ganska fort då det både blåste och snöade för fullt redan vid liften och blev bara mer och mer ju närmare toppen vi kom och i samma takt som vinden ökade så minskade sikten. Istället blev det ett åk ner från toppen. I vanlig maner så var sikten ovanför trädgränsen otroligt kort. Men efter att ha tagit detta åk ett antal gånger, både med och utan sikt, så börjar vi lära oss ungefär vart vi ska ta vägen för att komma rätt. Tar sikte i början och när man närmar sig trädgränsen får man ibland svänga av lite för att komma rätt.
Medans vi åker ner skiftar vädret ännu en gång och molntäcket lättar. Efter ännu ett härligt åk så var tyvär inte utsikten upp mot backen inte lika härlig längre. Fortfarande fanns väldigt många otroligt härliga fällt där knappt nån har åkt. Dock är det några som har bestämt sig för att skråa från toppen rakt igenom hela området och lämmnat otroligt fula spår som skär genom landskapet. Det brukar visserligen vara en hel del som skråar ut till åken men som svänger ner i fallriktningen när dom väl kommer fram till ett härligt åk. Så hade dock inte dessa personer gjort utan bara fortsattt över hela området som annars skulle ha räkt till hur många åk som helst. Detta får oss att åka över till Annapuri och området utan för portarna där. Ett första åk genom den lägre porten då man måste ta en lift upp för att komma till den övre toppporten i detta område om man inte vill gå upp den sista biten till porten. Var ett ganska vindpinat åk som blev aningen bättre när vi kom en bit ner i skogen, dock inte i närheten av dom som vi åkt tidigare. Till nästa åk tar vi oss upp till topporten och börjar gå uppför. Dock blåser det otroligt och vi åker över till den kam vi brukar åka ner efter. Dock var det väldigt uppåkt så vi bestämmer oss för att klättra efte denna kam mot toppen. Efter en bit ser vi att det är en väldigt lång promenad och det ser lättare ut att ta ett åk här och sedan ta liften upp och ta toppen direkt från porten istället.
Efter några härliga svängar och vi ska bara svänga ner i den uppåkta botten av ravinen ser vi otroligt härliga men några få spår efte en sida och en sida helt utan spår. Ungefär samtidigt ser vi en kam som går upp som vi kan ta upp frö att komma åt dessa områden på en gång. Då vi redan hade turutrustningen tar vi oss upp genom träden som växer efter kamen. Solen försvinner än en gång snabbt innan den tittar fram igen när vi kommer upp. För äran att åka bort mott fältet först medans jag stannar på kammen för att fota.
Resultatet blev var sitt åk i strålande sol och underbar orörd lössnö. Från min position ser det otroligt härligt ut och efter att tomas har åkt ner är det nu min tur. Ungefär samtidigt ser jag ett större gäng närma sig ifrån toppen. Detta ger den energi som behövs för att jogga med skidorna på axeln den sita biten som jag måste ta för att kunna åka bort till åken innan dom mest troligt brutalt skulle förstöras om gruppen valt att åka ner på samma yta. Hinner precis i tid och får ett otroligt härligt åk som bara blir bättre då det visar sig vara ännu längre än vad jag trott från början. Transporten tillbaka tas i ett otroligt glädjerus efter ett helt underbart åk.


(Öpnnas i nytt fönster)

I morse viste vi inte riktigt vart vi skulle åka. Enligt lavinraporten nere vid liften så hade det stått att toppportarna skulle öppna kl 10 men det var nu överstryket och istället stog det att dom skulle vara stängda. Men vi åkte upp till toppen iaf för att kolla om nån av dom andra portarna var öppna. Till våran lycka visade det sig att det enbart var toppporten var stängd. Vi skråade ut och kom ändå fram till det område som vi brukar åka i och där bjöds det på riktigt härlig åkning. Var dock inte lika mycket snö där nu som vi har vant oss med från tidigare åk där. Detta var dock inget problem då det ändå var riktigt härlig åkning som gick en aning fortare än vanligt då snötäcket inte bromsade lika mycket som vanligt. Men rätt bra med väldigt lätt snö var det iaf då snösprutet låg konstan i midjan och var väldigt sällan som man kände av det underliggande hårdare snötäcket. Att snön var betdligt lättare än dom senaste dagarna visade sig att det var omöjligt att åka bakom någon annan då sikten snabbt blev noll då snön flög överallt och tog ett tag på sig att lägga sig igen efter att någon åkt förbi. Att stanna blir även lite av ett projekt imellanåt då man möts av sitt eget snömåln och noll sikt när det kommer ikapp en.


(Öpnnas i nytt fönster)

Nu var det till slut dags för lite längre äventyr då baksidan av berget skulle undersökas. Vi mötte upp med Max och Robert som åkt ner på baksidan tidigare och nu var tanken att vi skulle ta samma väg. Efter en snabb promenad upp till toppen och tillfixande av utrustning innan vi skulle börja åka efter en av kamarna ifrån toppen för att komma ner till skogskanten då sikten var väldigt dålig och träden behövdes för att överhuvudtaget ha några referenspunkter.
När vi väl kom ner till trädgränsen gick resten av åket ganska snabbt då det inte är lika många falhöjdsmeter på baksidan. Väl nere ståendes på den helt översnöade vägen, som inte hålls öppen under vintern, så började vi förbereda oss inför att börja gå uppåt på berget bortanför. Gick ganska enkelt då vi höll en liten kam som var ganska vindpinad.
Vi höll dock hela tiden den hägsta tillåtna hastigheten på 30 som en av vägskyltarna, ifrån den översnöade vägen, visade. Väl uppe så började vi kolla in vart man skulle kunna åka ner. Imellanåt när molnen skingrade sig lite och man såg mer av resten av berget ovanför oss som våran del bara var början till så visade sig mäktiga framtida åk. Kan dock bli svårt att ta dessa då det inte är ofta som solen visar sig här och dom gånger den tittar fram är det bara för korta stunder.
Istället kollade vi på backarna i samma höjd som oss ovanför byn som vägen slutar vid. Såg många härliga linjer som vi förhoppningsvis kan kolla in mera senare. Vi traveserade bort en bit för att kolla in några utav dom lite närmare. Var inte speciellt långa åk men dom låga molnen, snöfallet och den låga trädgränsen gjorde att det inte kändes säkert att försöka ta sig ännu högre upp.
Detta gjorde dock inte så mycket då det ändå tog ganska lång tid att vänta in solen för att försöka få oss några härliga åkbilder på vägen ner. Väl nere blev det bara en kort promenad innan vi var framme vid On-sen badet som var ett av delmålen. Efter att ha köpt en badbiljett var det bara att hoppa ner i det varma källvattnet. Dock inte det varmaste då det blev lite väl stor temperaturskillnad för våra kroppar. Istället la vi oss i den andra polen där inne som var en aning behagligare för att efter ett tag gå vidare till utomhuspolen.
Efter ett tags avkopling testade vi även på den varma polen igen och denna gång gick det lättare att ta sig ner men var fortfarande väldigt varmt så blev inte så länge innan vi gick upp och ducha av oss för att ta på oss utrustninge och tura tillbaka över berget. Men först var det tänkt att vi skulle äta lite för att fylla på energilagren. Dock visade sig att matserveringen var stängd så fick fortsätta lite besvikna och vissa lite hungrigare än andra.
Som tur var behövde vi inte ta just några fler höjdmeter för att ta oss tillbaka. Dock upptäckte vi ett oväntat problem, på kartan var det bara att vika av vägen så skulle vi vara på väg efter kraftledningsgatan på väg tillbaka. Det som kartan inte visade var att plogkanterna för vägen var mellan 2 och 5 meter höga. Efter ett tag hittade vi dock ett ställe där vi kunde klättra upp.
Väl uppe såg vi taken på några stugor där enbart takknoppen var ovan snön och en av sidorna där snön blåst bort närmast väggen men annars helt begravda under snön. Dom höll även på att skotta fram vägen till en större bygnad men väldiga snömassor på taken. Men för att skotta fram vägen räckte varken snöslunga eller traktor. Istället användes en grävmaskin som stog uppe på snötäcket och grävde bort snön och en traktor på vägen som lyfte fram snön till grävmaskinen.
Det tog inte speciellt lång tid innan vi kom fram till den kam som ligger mellan Niesko Annapuri och Moiwas skidområden men som man tar sig till genom portarna. Så dagen avslutades med ett åk här för att sedan ta oss tillbaka med skidbussen ifrån Moiwa


(Öpnnas i nytt fönster)

Efter gårdagens snöstorm uppe på berget och med vindar som inte skulle avta så mycket idag så chansade vi på att portarna inte skulle vara öppna något idag så vi satte siktet på Moiwa, en annan skidänlägning med 2 liftar precis bortanför orten som vi brukar åka i, istället. Då hela systemet i Moiwa ligger ganska lågt och har betydligt lägre fallhöjd än Niseko Uniteds områden så gissade vi att vädret skulle vara bättre där, vilket väl visade sig stämma.
Efter att ha tagit våran ski buss till busshållpatsen där skidbussen till moiva går ifrån och en kortare busstur, på 20 min. Så möts vi av lättare snöfall. Vi löser ett 12 åks kort då vi gissar att vi inte kommer att hinna med så mcyket mer på en dag och det är billigare än ett dagskort.
Blir några åk i närheten utav liften medans vi väntar på att porten ut till backcountryn ska öppna. Är ganska hård lössnö jämfört med vad vi har varit borskämda med tidigare dagar och är inte så mycket av den heller. Är iaf ganska mjukt och skidorten bjuder på mcyket lekfull åkning.
Efter några åk kommer vi upp till toppen av systemet precis innan skidpatrullen uppmanar alla att läsa dagens snöraport för att sedan ta bort repet som hänger över och markerar att porten är stängd. Bland dom några få som står och väntar på att få ta sig ut ser vi Pär, en av våra busschaförer som kör skidbussen på eftermidagarna, som visar oss några härliga åk innan han ger upp för dagen. Då han varit här i Japan i 25 år har han haft turen att bli kunna bli ganska bortskämd när det gäller åkningen. Då solen visar sig några stunder imellanåt och lite högre temperaturer blir snön lite tyngre efter ett tag. Detta faller inte Pär riktigt i smaken så han beslutar för att ge upp för dagen.
Efter ett tag träffar vi än en gång Simon och Viktor som vi träffat några gånger tidigare dagar och på bussen under morgonen så åker vi större delen av eftermiddagen med dom och hittar hela tiden nya härliga orörda åk.
Till slut åker vi tillbaka till Annupori, den del av Niseko United som ligger närmast Moiwa, som går väldigt lätt att skråa in till i botten av några av åken i Moiwa. Då vi tror att det ska vara lättare att ta skidbussen tillbaka till Velcome Center därifrån.
Detta visar sig vara helt fel då toppliftarna inte är öppna idag så man kan inte åka tillbaka utan alla som ska ta sig tillbaka står i kön till bussen vilken blir full utan att hälften kommit ombord. Så vi beslutar att ta liften upp och åka tillbaka till Moiwa för att ta bussen därifrån då det är betydligt färre i det systemet. Där visar det att det även där är ca en timme kvar innan nästa buss. Så åkdagen avslutas med fotande av ett hopp upp på en kur i som står nedanför backarna i väntan på bussen. Dagen avslutas med en tur in till On-sen, bad i vatten från varma källor och bastu, för att vila upp kroppen


(Öpnnas i nytt fönster)

Har fortsatt att snöa och blåsa idag, var bara 2 liftar som gick lite högre upp som var öppna i Hirafu. Blev många vilopausar för att gå in på resturangen för att få upp värmen. Tanken var att vi skulle besöka Moiwa, annat skidsystem, istället idag men blåste väldigt mycket även där så det var stängt.

Kommer ev nån bild lite senare

Idag har varit en ganska vanlig dag utan att det har hänt just något speciellt. Åkte till backen utan att det var några höjdarförhållanden. Blev några transiversök för att träna lite. Hitta några lekfulla åk efter det för att sedan åka tillbaka för att äta och ta en tupplur för att återhämta sig ifrån helgen.


(Öpnnas i nytt fönster)

Trots att det inte var så länge sen sista dagen på skidor nu så käns det som att det var ett tag sen. Trots att dagen inte såg så lovande ut efter två åk i skogen under gondålen där det mesta var helt uppåkt så blev det desto bättre när porten för att hika toppen öppnade. När vi kom upp till sita liften såg det fortfarande inte så lovande ut då myrstigen med folk som börjat gå uppåt var lång efter att dom just öppnat porten och kön till liften var inte så mycket kortare den heller.
Men när vi väl kom upp visade det sig att dom flesta antingen beget sig ner på baksidan eller svängt av tidigare än det ställe som vi tagit sikte på. Så nu väntade ett orört åk i unerbar lössnö. Resten av dagen fortsatte i orörd lössnö.
Till sista åket bestämde vi att vi inte skulle ta cattrack spåret tillbaka som vi brukar utan fortsätta ännu längre ner. Det visade sig inte vara det bästa beslutet då det var väldigt uppåkt och en lång travers tillbaka som inte är den trevligaste för snowboardåkare. Men under vägen tilbaka så gick vi upp för en liten kulla för att få lättare transport tillbaka för dom andra 2 som åker snowboard. Under den tiden hans det även med lite lek och fotande.


(Öpnnas i nytt fönster)

Började med en tidig morgon och ett beslut att det inte kommit tillräckligt med snö under natten för att det skulle vara värt att åka till backen. Då man ändå bara skulle åka med en del lössnö ovanpå ett hårt lager. Istället bestäldes beställdes en bil som skulle skjutsa oss till tågstationen och ett rum bokades för natten i Sapporo. Var 3 ganska trötta killar som steg på tåget på morgonen efter en snabb packning. Men nu skulle det undersökas vad Sapporo hadde att erbjuda. Efter en lugn tågresa och några kortare tupplurar var vi framme och jakten på något snabbt att äta innan vi letade reda på boendet började. I gallerian i samband med tunnelbanecentralen dök det upp en brödafär med färskt bröd och blickarna fastnade på något som mest likna förväxta kanelbullar. Besvikelsen var desto större då det visade sig att det inte var kanel utan choklad vilket inte föll alla i smaken. Däremot hade dom desto godare bullar med äppelmosfyllning.
Efter att ha frågat om vägen några gånger, varav en gick några kvarter åt fel håll enbart för att visa vart vi skulle ta vägen, så hittade vi den otroligt smala gatan som vi skulle svänga in på för att se en liten skylt som visade att vi hittat rätt. Väl inne blir vi väl motgagna varav en av dom 2 som jobbade där blev väldigt glad då hon försökte lära sig svensak, samt 4-5 andra europeiska språk, på sidan av. Eftersom vi inte hade ätit något onrdentlig måltid så stannade vi inte så länge utan lämnade av lite saker i sovsalen för att ännu en gång bege oss ut i staden.
Vi gick förbi några matställen men då dom här som i Kutchan inte öppnade förän vid 5 tiden på kvällen så hittade vi av en slump en väldigt smal tvärgata med enbart ramen, nudelrätter, ställen. Kollade runt lite och gick till slut in på ett av dessa små ställen och fick oss en riktigt god måltid. Tyvär har Sapporo i sig inte så mycket att besöka utan vi hade egentligen bara två mål med resan. Det första var att besöka 2 st riktigt stora kamera/elektronik affärer som båda består av 3-4 riktigt stora våningar med lite av allt man kan tänkas sig behöva. Som tur var så set allting väldigt dyrt ut då man nu får 12-13 yen för en krona så det dämpade köpsuget en aning. Blev dock ett inköp utav ett nytt linsskyd till mit tele då det gamla försvann i ett snömoln tidigare då jag bara lagt det på ryggsäcken. Efter att Tomas åkt förbi och ryggsäcken var begravd i snö så förstog jag efter ett tag att jag aldrig skulle få se det linsskydet igen.
Hade hoppats på att hinna få några kvälls/nattbilder ifrån alla skyltar under natten med men tyvär var inte alla tända innan det var dags att åka tillbaka igen för att byta om för att gå ut på kvällen.
Tillbaka i vårat boende blev det att sitta och prata ganska länge med dom 2 som jobbade där samt några kompisar till dom som kommit över.
Blev en sväng förbi seven eleven för att köpa lite öl innan det var dags att gå ut och slutade med att vi satt kvar och pratade ganska länge innan hungern tog över allt för mycket och det var dags att bege sig in mot stan igen för att få nått att äta. Till slut så hamna vi, efter rekomendation, på ett ställe som hade all you can eat/drink under 120 min varav den sista beställningen skulle vara gjord 30 min innan slutet av tiden. Efter det så mellanlanda vi på ett till ställe innan vi hittat tills sista stället med ett dansgolv och en övervåning som vi satt och prata vid ett tag innan dom stängde. Väl utanför började tröttheten komma ikapp och det började bli dags att bege sig hemmåt igen. Vilket inte var det lättaste då vi innan gått runt lite hur som helst och inte hade full koll på vart vi var längre.
Vi gick åt det håll vi trodde var rätt men efter ett tag visade det sig att vårat spår inte riktigt lede tillbaka. Så började försöket att få tag på nån som kunde visa oss på rätt spår igen, var inte längre lika lätt att få tag på någon hjälpsam japan mitt i natten/morgonen men till slut då fick vi tag på en bättre vägbeskrivning och ett tag senare hade vi hittat tillbaka till våra sängar som lockade rejält. Vilket inte var så konstigt då klockan hade börjat närma sig 6 på morgonen och det var 23h sen vi klev upp och började våran resa.
Nästa morgon var inte den roligaste då huvudet var ganska tungt så efter att ha legat och sovit till 10:30 för att checka ut 11 så gick vi än en gång in till stan för att äta. Hittade en mindre indisk resturang med riktigt god mat innan vi gick vidare till en av elektronikaffärerna för inköp av en extra hårdisk för lätt kunna säkerhetskopiera bilder. Ganska trötta började vi fundera på att åka tillbaka till Niseko igen och hade sån tur att när vi väl kom fram till centralstationen så var det 15 min kvar tills tåget skulle gå.
Blev att sova lite på tåget men mycket av tröttheten försvan då det började snöa stora flingor utanför tågfönstren som bara ökade till antal ju närmare Kutchan vi kom och efter lite väntande på några bussar så var vi till slut tillbaka i vårat hus igen.


(Öpnnas i nytt fönster)

Idag var siktet inställt på skidåkning då det börjat snöa någon gång under natten och snöade ganska bra från och till på morgonen. Målet var att ta sig mot toppen och ta en tur på baksidan för att ha bättre koll på området för att veta vart man kan ta vägen när det blir bättre snö.
Men väl i backen visade sig att det blåste ganska rejält och det gick att läsa snöraporten att skidpatrullen som kollat kollat toppen på morgonen hade haft svårt att gå efter topkamen. Detta samt att sikten var nära på noll i snöyran minskade suget på upptäckarfärd minskade rejält. Så det gjorde inte så mycket att portarna samt toppliften var stängda.
Istället tog vi en sväng förbi en av resturangerna för att värma oss ett tag innan vi gick ner till skidpatrullen, som håller till i samma hus, för att få tillgång till övningsutrustningen för transiversök. Där var det bara att säga till hur många sändare man ville söka efter så stälde dom in utrustningen och visade sig innom vilket område sändarna är nergrävda. Någon större visning behövdes inte så det är ganska självmarkerande med 2 avspärrningslinor och käppar i den bortre änden. Än om käpparna som markerade den botre gränsen inte syntes ifrån starten pga snöblåsten.
Tyvär gick det inte att ändra vilka sändare som skulle vara aktiva efter att dom satt igång utrustnigen, eller skulle säkert gå om man skulle fråga om dom kunde ändra. Sen visade det eferåt att dom hade 4 st sändare nergrävda och vi hade börjat med 3 st aktiva och sökt reda på de. så kändes inte så meningsfullt att fråga om dom kunde ändra. Efter första söket blev det ganska självmarkerande i snön vart dom låg då området var täckt i ett snötäcke som räckte upp en bit ovanför pjäxkanten.
Blev några snabba sök innan värmen började locka och vi sa att vi var klara och satte oss i resturangen i värmen ett tag. Men kommer nog att bli fler besök i övningsområdet framöver. Sedan tog vi en tur nera bland affärerna för att kolla om det fanns någon trängkarta för att kolla möjligheter till senare turer, dock utan större framgång.

Idag har det inte hänt så speciellt mycket. Då det var plussgrader här utanför orkade vi inte åka upp til backen något utan tog en slappardag. Blev att kolla in området bakom huset för att se vart man skulle kunna byggga ett hopp tills dess att det blir kallare och kommer lite mera snö.
Sen passade vi på att öva lite transicersök för att iaf ha övat lite på det i år. Får se hur det är i backen imorn men kan bli att svänga förbi deras övningsområde för att öva lite mera om det skulle vara dåliga förhållanden.
Annars så bygdes det ett större hopp som vi ska leka i bara det kommer lite bättre snö. Gjorde även en snögubbe som tyvär inte fick stå kvar hela dagen.
Det varmare vädret har även gjort att det har börjat rasa endel snö ifrån taket. Dundrat till ganska rejält immelanåt då nån större klump drar i backen. När det rasa utanför vardagsrumsfönstret så skulle vi nog ha haft en ruta mindre om vi inte skottat bort endel där utanför häromdagen.


(Öpnnas i nytt fönster)

Efter att vi gått runt lite i Kutchan idag så ser vi våran busschaför som kör våran skidbuss på morgonen köra förbi i sin bil. Vi går vidare och lite senare står vi på turistcentret för att fixa en karta och kolla lite vad som fanns där. Då dyker han upp igen och vill att vi ska följa med så att han ska få visa upp sitt andra hus. Skulle bara vara en bit bort efter vägen och så sa han något om hans traktor/bulldozer, han kan inte så mycket engelska men damen i turistinformationen hjälpte till att översätta så mycket som möjligt.
Vi hade ganska gott om tid och tänkte att det kan vara roligt så vi följer med i bilen för att ta oss en bit utanför Kutchan mot Sapparo. Efter ett tag stannar vi på en parkeringsplats där han går och låser upp en vägbom. Då förstår vi vad han menade med att vi skulle åka bulldozer. För att vi ska kunna ta oss dit är det detta transportmedel som gäller.
Vi tränger in oss i kupen och en skumpig färd börjar för att delvis flyta och delvis plöja oss genom snön tills vi till slut kommer fram till en störe byggnad men nån bil och nån traktor både halft och endel totalt översnöade. Byggnaden visade sig vara både fungera som verkstad och på övervåningen övernattningsrum för enduroförare som under sommaren tränar/tävlar på banan. Allt är hemmagjort och verkar mer eller mindre gjort av saker man kommit över för tillfället. Ett rum som såg ut att kunna fungera för sekariat vid tävlingar är i själlva verket en gammal buss som man har integrerat i byggnaden.
Det har sin charm och gissar att det inte spelar så stor roll för dom som tränar enduro här på sommrarna då dom har ett ställe att äta, sova och underhålla cyklarna på.
Efter en snabb rundvandring i byggnaden så bär färden vidare mot en varm källa som finns i området. Tyvär tar det ett tag innan det blir dags att vända om igen. Tyvär kunde vi inte ta oss fram om snödjupet var större än 2 meter och det var det nu så det får bli en annan gång isf.
Efter ett tag stannar vi igen och han tycker att vi ska hoppa ut ur hytten. Nu var det tydligen målnen i horizonten lättat lite på sig och man kunde se vulkanen Mt Yotei som vi givetvis inte skulle missa chansen att fota. Tyvär var det fortfarande lie molnigt så det är väldigt svårt att se på dom bilder den är med tyvär. Efter en kortare paus bär det av igen för att ta oss sista biten tillbaka mot vägen. Tyvär var det nu så oturligt att en bult i en av larvfötterna gav vika och gick av vilket ledde till att det inte gick att köra längre och det blev till att gå sista biten tillbaka till vägen. Det var tydligen något som händer lite då och då eftersom det inte var den nyaste maskinen. Men kommer nog tyvär inte att vara det lättaste att fixa där den står ute i snön.
Var hur som helst en väldigt rolig dag och får se om det bär av till backen imorgon igen för att fortsätta att utforska berget.


(Öpnnas i nytt fönster)

Idag hade vi planerat att ta en vilodag för att besöka Kutchan, som är närmaste samhälle. Dagen började med lite sovmorgon då vi inte skulle ta bussen förrän kl 11. När vi vaknade hade dom skottat bort snöhögen utanför vårat vardagsrumsfönster, som vi skottat ner lite tidigare för att inte riskera att det skulle trycka snöder fönstret. Utanför fönstret stog en mindre buldozer parkerad som dom använt för att styra bort snön med.
Först blev det att åka med våran busschaför upp till Niseko Welcome center för att därifrån ta bussen till Kutchan. Ganska imponerad utav busschaförernas uniformer som bestär av kostym och en militärliknande hatt, som dom bara har när dom kör, och till det stövlar. Väl på bussen var det bara att försöka komma på vilka siffror det var vi skulle kolla på för att vet hur mycket biljetten kostar, som man betalar när man kliver av.
Väl framme vandra vi runt bland kvarteren snögubbar och snöröjningsfordon, snöar en hel del så är en hel del som håller på med snöröjning. När det väl blev dags för middag, väldigt få ställen som har öppnar innan 17, så märkte vi hur härligt det är med rökförbud på resturanger hemma. När vi gick in på en av resturangerna, med enbart OK som engels text på skyltarna, så var den lilla tiden vi var tvugna att stanna där inne innan vi kunde förklara att vi ändå inte var intreserade att äta en pina, då det verkligen stank cigarettrök där inne.
Till sist hitta vi ett ställe att äta på, dock långt ifrån några större portioner tyvär så var inte helt mätt efteråt men skulle ändå gå förbi affären innan vi skulle ta bussen hem igen. Innan maten han vi även gå in i en spelhall där magnus testa en maskin som nog ingen av oss riktigt förstog oss på.
Är även ganska imponerad utav hur dom håller vissa uppfarter rena ifrån snö. Bara att lägga ut ett rör som man släpper ut vamvatten ifrån källor och låter det rinna efter utfartten


(Öpnnas i nytt fönster)

Efter en snabb sväng hem för att äta har kvällen spenderats med att bada. Var otroligt härligt att få ligga i vattnet och bara slappna av och snacka skit. Var nästan lite för härligt då vi höll på att missa tiden för bussen tillbaka till huset efteråt.
Så nu är man riktigt trött efter en dag i backen och bad på det. Blir dock att dricka en hel del framöer för att ta igen dom 2.4 kg som försvann under badet =)
Dagens strörsta överaskning blev då jag satte mig i bastun lite snabbt innan det var dags att åka och upptäckte att dom hade en tv i bastun, bakom ett glasfönster =)

Även denna morgon började med att solen tittade fram, om än bakom ett tunnare målntäcke. Gämfört med tidigare dagar så fanns det inte längre lika mycket lössnö, bara upp till pjäxkanten i regel istället för knäna/midjan som dom senaste dagarna. Dagen spenderades i skogen i den del som heter Annupuri. Var riktigt roligt och lekfull åkning då det gick en aning fortare nu då den annars djupa snön har en tendens att bromsa väldigt mycket.
Vi kollad även in ett område där snön var en aning djupare men då det inte blev så långt åk där så fortsatte vi vidare efteråt. Dagen avslutades till slut med en blåbärsbulle. Har altid undrat vad det är som luktar så gott på mornarna när vi stått och väntat på att gondolen ska öppna. Det visade sig att dom hade väldigt goda bullar i olika smaker i samma hus.
Mendans vi väntade på bussen tillbaka ifån backen så stog det ett antal grupper japaner i likadana gula overaller, som troligen tillhör skidskolan, och övade på att gå i sidleds upp för backen med skidorna på. Ger ganska bra kontrast med att helt plötsligt se 50 talet skidåkare då det annars till största delen är snowbordåkare i backarna.


(Öpnnas i nytt fönster)

Efter 3 dagars snöfall så hade solen tittat fram i morse när vi vaknade. Att portarna ut ifrån skidområdet desutom varit stängda igår så låg det en hel del snö där ute vilket lovade väldigt fin åkning. Då porten mot toppen inte skulle öppna förän 10, tror jag det var, så tog vi först ett uppvärmningsåk i skogen för att sedan ta oss upp och vänta på att porten skulle öppnas.
När vi skulle ta sista toppliften upp så visade sig att vi inte var ensamma om denna tanke och ville komma åt snön där ute. Kön till sista liften var aningen längre än vad den brukar och uppe vid porten kunde man se ett antal personer stå och vänta.
Väl uppe spände vi på skidor och bräda på ryggsäckarna för att börja gå uppåt när porten väl öppnades. Allt eftersom så kom det bara fler personer som även vill ta sig upp. Vet inte hur många gånger som pistvakten var tvungen att säga till folk att flytta uppåt och bortåt för att dom som kom upp med liften och ville åka ner på en gång skulle kunna komma förbi.
När dom väl porten öppnades så började en masstart som nästan liknar dom i snowbird under förra året. Dock har dom flesta inte allt för bra kodition så blev lite av att gå endel i sidlet för att kunna gå om, allt för att hinna få några bilder på alla som var på väg upp.
Väl uppe blev det en snabb paus innan vi spände fast utrustningen och sktade in spetsarna ner mot slutningen. Nu väntar underbar pudersnö som bara blev bättre när vi väl kom ner under trädgränsen. Ungefär 500 fallhöjdsmeter ren njutning för att sedan åka upp med liften för att göra samma sak igen.
Solen som lyste upp omgivningarna på morgonen började försvinna lite bakom ett tunnare målntäcke efter första åket för att senare försvinna allt mer. Sedan så växlade det väldigt ofta som inte verkar vara allt för ovanligt här. Dock blåste det en hel del på toppen hela tiden men imellanåt så fick vi väldigt härlig utsikt. Men mest uppskattat var nog att det började snöa ganska kraftigt mot slutet av dan, tyvär slutade det även efter ett tag så man kan väll inte få allt. Vi hade ju trots allt haft en otroligt härlig dag.


(Öpnnas i nytt fönster)

När vi väl kom fram till gondolen vilken är den lift som vi vanligtvis börjar dagen vid så blev vi ganska förvånade då det inte var någon kö alls som det brukar vara. Det var dock ganska naturligt då gondolen tydligen var stängd. Om det berodde på att det blåste väldigt mycket den dagen eller om det var något fel på den fick vi aldrig riktigt fram, hörde båda delarna.
Efter ett tag öppnades dock en av sittliftarna som går lika högt upp som gondolen. Efter några härliga åk i skogen så började det bli lite uppkört och vi tänkte skråa bort mot gondelen för att kolla hur det såg ut under den. Då såg vi att den även var öppen och vi hittade några härliga skogsåk under den så resten av dagen spenderades där. Liftarna ännu längre upp öppnade även senare på dagen men eftersom inte någon av portarna till områdena utanför öppnades så höll vi oss längre ner. Var ganska besviken över att det inte gick att ta sig ut då det snöade för fullt vilket, men får spara det till någon gång senare.
Blåsten gjorde det även en aning kallare och desutom hade jag glömt buffen som jag brukar ha som halsskydd, dagen till ära, vilket inte gjorde det varmare. Eftersom vädret var som så blev det ganska tätt mellan besöken i värmestugorna.
Det slutade med att jag var tvungen att köpa en balaklava för att det inte skulle bli för kallt.

Var inte så aktiva med kameran idag men här är några bilder på snöfallet

Ibland är det härligt att vakna, som i morse då jag passa på att ta dessa bilder innan det var dags att åka till backen.
1. bilden är över träcket utanför mitt sovrumsfönster som fårr lite mera snö under natten
2. bilden är utsikten ifrån vårat vardagsrumsfönster som man inte ser speciellt mycket igenom
3. bilden är efter att jag skottat en stig ut till vägen, andra dagen i rad då det nästan räckte upp till knäna
4. bilden är huset och samma räcke och mit sovrumsfönster där bakom

Tills idag hade det snöat en hel del och fortsatte även så under dagen. Vi hade tidigare bestämt att kolla hur om rådet på andra sidan systemet var när det fanns nysnö. Dagens första problem var när vi skulle traversera ifrån sidan vi börjar i till den andra sidan då det visade sig vara en hel del snö som även var lite vindpackad då toppliftarna går oanför trädgränsen, men inte ända upp till toppen. Detta gjorde att travesen som i normala fall inte är något problem var tvungen att tas i två omgångar då vi hela tiden fastnade när vi försökte traversera.
Väl uppe i toppliften på den andra sidan blåste och yrde det otroligt mycket, men efter att ha tagit oss utanför avspärningarna väntade ett härligt åk i, visserligen lite, vinpackad snö. När det var dags för nästa åk i samma område visade det sig att det blåste lite för mycket så den sista liften var stängd så vi kunde inte längre komma åt det området. Då backarna innanför avspärningarna i detta område inte är så branta och inte värst roliga så var det bara att kolla upp när skidbussen kunde ta oss tillbaka till resten utav systemet.
Efter en halvtimmes väntan och en nästan lika lång busfärd var vi tillbaka igen och på väg upp igen. På denns sida var alla liftar öppna men vi var lite tveksamma om det var möjligt att ta oss till toppen på denna sida. Det visade sig att den porten tyvär var stängd för resten utav dagen. Vi var då beredda på att ta åka ner i det opistade men ganska uppåkta området men fick tipset av pistvakten att det gick bra att ta den lägre porten, som inte syntes i snöyran. Vilken man är tvungen att travesera en bit bortanför för att komma åt dom lite härligare och längre åken. Samt att man inte kommer åt lika stort område som ifrån toppen. Det visade sig inte vara det minsta problem då det inte var så många som letat sig ut på slutet och dom flesta spåren hade vinden och snön redan döljt.
Väl nere i skogspartiet visade sig det mesta vara helt ospårat även här vilket gjorde att vi fick ett väldigt härligt åk ner. Tyvär var klockan tillräckligt mycket för att vi inte skulle hinna upp igen innan skidpatrullen stänger även den porten för kvällen. Så resten utav dagen spenderas i ett lite kortare skogsparti men med härlig snö och några översnöade stenar att leka med.



Bilder ifrån dagen hittas under följande länk, bilderna på mig är tagna utav Tomas Halvarsson


(Öpnnas i nytt fönster)

Ibland känner man sig bara glad när man vaknar. Idag var en sådan dag. Inte blev den sämmre eftersom man upptäckt små tecken som bekräftar att dagen kan fortsätta på samma sätt. Som att det ligger lite mera snö på räcket utenför fönstret, lite snö på en skottad altan eller att det ligger ett nästintill knädjupt snötäcke på våran uppfart.
Efter detta var beslutet att åka upp med första skidbussen enkelt, istället för att ta en lugn morgon. På väg upp i liften visade det sig vara en bra ide då det kommer åkare på åkare följda utav fina snömoln i backen.
Resten utav dagen visar det sig att vi har en otriligt tur med vädret då det hela tiden varierar mellan snö, blåst och sol varav den sista infinner sig väldigt ofta då det är dags att åka nerför.
Efter ett uppvärmningsåk i skogen så bär det av uppför mot toppen, sista biten tas för egen maskin men utan större problem då det snabbt blir en myrstig i snön som sedan tidigare är pistat. På toppen bjuds det förutom utsikt över bergen runtomkring även väldigt friska vindar som medför att snön letar sig in i minsta lilla öppning.
Väl nere på transporten tillbaka till systemet så undrar vi hur tur vi kan ha som fåt averka ett så härligt åk under dom förhållanden vi just fått vara med om. Att få åka ner i en väldigt gles lövskog med otrolig snö under  skidorna, och ibland yrandes ovanför huvudet, bar himmel. Där vi bara behöva välja vilken linje man vill utan att en gång behöva bry sig om att korsa någon annans spår.
Medans vi glider tillbaka den sista biten till liften för att ta oss upp igen så börjar flingorna sakta falla ifrån himmlen igen, dock varar det inte så länge då det är blå himmel igen nästa gång vi närmar oss toppen. Detta ändras dock tills sista gången vi når toppen då nästintill 0 och vi får sakta åka ner efter en kamm för att ta oss ner till samma skogsparti ännu en gång. Denna gång ville dock inte solen titta fram något mer och när vi väl sätter oss på bussen för att åka tillbaka till huset har det börjat snöa ordentligt vilket verkar lova att det kan bli en väldigt härlig dag imorgon med.

Bilder ifrån dagen hittas under följande länk


(Öpnnas i nytt fönster)

Oturligt nog så kom sista snöfallet precis innan helgen som avslutades med en extra japanska helgdag vilket medförde att det var riktigt mycket folk i backen och det mesta av den lätttilgjänliga snön blev uppåkt. Sen har det blåst ganska rejält idag vilket att all lössnö som vinden kommit åt antingen har blåst bort eller blivit packad på vissa ställen så finns inte så har inte hittat någon bättre åkning högre upp. Däremot går det fortfarande att hitta ganska lekfyld åkningn nere i skogen.
Detta har även gjort att vi passat på att kolla in resten utav systemet och hikat ut på andra sidan(Annupuri) för att kolla in vilka möjligheter som finns där och blir nog att komma tillbaka efter nästa snöfall.
Då konditionen inte är den bästa än så har kvällarna för det mesta tillbringats i soffan och har inte blivit så mycket annat

Några bilder ifrån de senaste dagarna

Idag fortsatte där gårdagen slutade. Större delen av dagen blev det till att travesera ut utanför pisten för att försöka hitta så härlig snö som det bara gaår. Hade inte snöat så mycket inatt så spåren ifrån igår fanns fortfarande kvar och när dom öppna upp så man kunde gå sista biten upp till toppen bildades det genast en myrstig med folk som var på väg upp. Kändes inte så lockande att ställa sig i det ledet så vi traveserade ut nedanför istället och kollade in toppen efter att dom flesta hade gett upp istället och dagen avslutades med att hoppa ut ifrån en översnöad stubbliknande träd. Dock tog det på krafterna så kvällen kommer nog att spenderas i soffan med lite härlig musik. Blev inte så mycket bilder idag heller men lägger upp en ifrån i morses då man kunde se vulkanen igen för första gången sen vi kom hit då den legat bakom ett konstant moln/snöfall tidigare

Har börjat fundera om jag har hamnat väldigt fel. Efter att ha spenderat förra vintern i Salt Lake City och skidsystemet Snowbird där man var så säkra på sig själva att man i delstaten Utah har varumärkesskyddat utrycket "the greatest snow on earth". Men under 3 månader där så var det inte många dagar som kunde mäta sig med våran andra dag som vi spenderat i Niseko. Enligt dagens snörapport så har det kommit 55cm +, men när det mätades vet jag inte och det har snöat hela dagen. Så fortsätter det på detta sättet undrar jag om jar verkligen har kommit rätt.
Att det skulle bli en bra dag bekräftades tidigt på en transportsträcka mellan 2 liftar då vi kunde åka med snö upp till midjan, och det var innan dagens första åk.
Resten av dagen var riktigt underbar och glädjetjuten avlöste varandra, då snön inte ville visad några tendenser på att sluta falla, samt att längden på delen av åken som spenderades i denna härliga lössnö bara tenderade att bli längre eftersom vi testade nya ställen.
Skogsåkningen kan vara helt underbar ibland då träden altid tycks växa väldigt glest vilket gör att valen av linjer kan tyckas oändliga. Med lite tur kommer det nån översnöad sten eller snedare trädstam att leka med ibland.

Bilder ifrån dagen hittas under följande länk


(Öpnnas i nytt fönster)

Ibland känns det som en fröjd att skotta snö, speciellt när man vet att det är samma snö som man ska få åka upp i berget och åka under dagen. Sen känns det ju inte som en nakdel att även plogvallen var ganska lätt och mjuk

Dagen började med snöfall utanför huset men det var några cm som kommit och  efter en koll på balkongräcket visade det sig vara tösnö vilket gjorde att förhoppningarna för dagen inte allt för stora.
Men vi hade bestämt oss för att åka upp tidigt för att åka igenom systemet för att kunna se vart vi skulle ta vägen senare. På väg upp mot toppen så såg vi ett område som såg ganska lovande ut som vi tänkte kolla in lite närmare.
När vi väl tagit oss dit så var lyckan gjord. Istället för att åka några cm blötsnö fick vi nu leka oss ner i en gles skog där det bara var att välja vart och hur man ville åka. Men det bästa var nog att istället för några cm blötsnö så var det lösnö mellan pjäxkanten och knäna som gälde.
I var ungefär samtidgt som vi upptäkte detta som jag ångrade tanken att det inte var någon mening att ta med någon kamera till backen idag då det ändå inte skulle bli någon bättre åkning. Så får se om det blir några bilder någon dag framöve istället. Dock så tittade solen fram några gånger imellan  på förmiddan innan snö började falla igen vilket gav väldigt fin utsikt imellanåt.

Sen får vi se hur lång tid det tar innan automatisk elvärme på toalättsitsen även letar sig till sverige

Dagen började med att kliva upp ganska tidigt för att boka en bussbiljett upp till Niseko ifrån Sapparo flygplats. Då bokningen öppna kl 8 så såg vi till att vara där när dom öppna om något skulle strula.
Var inga problem att boka en plats på bussen. Men innan rekomenderade tjejen i kassan om att det fanns ett annat bolag på flygplatsen som hade en buss som gick 45 min tidigare så vi inte skulle behöva vänta lika länge. Inte direkt vad man skulle förvänta sig om man varit hemma i Sverige. Dock visade sig att den bussen redan var fullbokad så vi gick tillbaka där det inte var något problem. Nu var vi istället nästan ensamma på den här bussen istället.
Var en ganska härlig busstur som ringla sig fram mellan bergen. Blev dock ganska varmt då solen strålade för fullt utanför fönstren och värmde ganska så bra.
Slutligen så kunde vi se ett berg i fjärran som såg väldigt bekant, ifrån ett antal olika bilder ifrån Niseko. Berget i fråga är Mt. Yotei(inte helt säker) och är samma berg som jag kommer att ha som utsikt ifrån mitt sovrumsfönster den närmsta månaden.
Väl framme i Niseko så mötte vi upp Magnus, som anlänt kvällen innan, för att sedan ta oss ut till vårat hus som ligger lite utanför skidorten. Väl framme så blev vi riktigt positift överaskade då det var ett riktigt fint hus och det visade sig att istället för dom 4 tänkta bäddarna så skulle det lätt gå in några st till.
Efter att ha packat upp och vilat ett tag tog vi skidbussen upp till Niseko igen för att hämta ut våra liftkort, åka lite kvällsåkning och till slut äta lite innan det bar av tillbaka till huset för att slappa lite.



Bilder: Busshållplatsen i Sapparo Flygplats, Snöslunga i Sapparo, Utsikt ifrån sovrum, Tomas i vardagsrummet, Vårat hus

Så här det äntligen bärt av. Lämnade Vilhelmina och -29 grader tidigt på morgonen för första flyget ner till arlada och sedan vidare mot Södertälje för att hällsa på Anders, klart mycket trevligare än att spendera 33 timmar på arlanda. Nästa dag bar det av tillbaka till Arlanda för att möta upp Tomas för att fortsätta resan mot Frankfurt, där vi landade till en härlig solnedgång.
Ett tag kändes det lite väl ödsligt vilket det även var då det visat sig att vi gått lite fel men efter att kommit tillbaka på rätt spår gick resan vidare mot Tokyo för att än en gång måste hoppas på att ingen skulle väga väskorna då dom inte riktigt höll sig på rätt sida av tillåten vikt. Dock så var dom mer inteserade av längden på skidbagen så efter ett tag var det bara att fortsätta mot Sapporo.
Där vi var tvungna att ta in på hotell då det visade sig att det inte alls gick att sova på en bänk som tänkt då dom stängde flygplattsen kl 23. Så nu är det läggdags för att imorgon sätta sig på bussen upp mot Niseko. Så än så länge har jag klarat mig utan att nån upptäkt att väskorna kanske vägde lite väl mycket, förutom 2 flygvärdinnor som tyckte det var bättre att lägga upp väskan istället för att ha den under sätet. Slutate dock med att det redan var för fullt för att den skulle få plats där utan dom fick ställa undan den på nått annat utrymme som jag inte såg

Börjar bli dags nu. Packar för fullt ikväll då jag flyger mot arlanda imorn där jag ska möta upp Tomas den 6e för att fortsätta resan mot Sapporo via Frankfurt och Tokyo.
Har fortfarande svårt att förstå att det nu inte är länge kvar innan det är dags att åka härlig pudersnö igen. Men innan dess måste jag bli klar med packningen

Bildflöde ifrån förra vinerns resa till Usa och Salt Lake City och framförallt Snowbird och turer i området. Men även en avstickare till Jackson Hole och San Francisco

http://www.flickr.com/photos/eeyor/

Blev en härlig promenad idag som resulterade i någre vinterbilder. Var inte den varmaste dagen, speciellt nere vid forsen men var helt klart värt det


(Öpnnas i nytt fönster)