Växlande väder
I morse var tanken att vi skulle ta ännu en tur till baksidan. Utrustningen packades och vi begav oss till backen. Väl på plats bestämde vi oss för att ta ett första åk i systemet och hittade riktigt fin lössnöåkning ifrån en av de lägre portarna då inte topporten hadde öppnat än Detta var riktigt uderbart då solen tittar fram ordentligt på första gången på ett bra tag och lyser upp landskapet. Under åket dyker oräkneliga fototillfällen upp men det är för härligt för att stanna och försöka styra upp något. När vi går mot backen efter cattracken så sneglar blickarna ofta tillbaka upp för backen drömmandes om alla orörda linjer.
Eter ett tag så visar berget sin förmåga att snabbt skifta väder och helt plötsligt vräker snön ner. Vi tar liftarna upp igen och när vi närma oss toppliften så hade porten just öppnat och vi kunde se det gigantiska lemmeltåget med folk som var på väg upp mot toppen.
När vi kom upp med toppliften så anslöt även vi oss till lemmeltåget. Tankarna på att tura på baksidan övergavs ganska fort då det både blåste och snöade för fullt redan vid liften och blev bara mer och mer ju närmare toppen vi kom och i samma takt som vinden ökade så minskade sikten. Istället blev det ett åk ner från toppen. I vanlig maner så var sikten ovanför trädgränsen otroligt kort. Men efter att ha tagit detta åk ett antal gånger, både med och utan sikt, så börjar vi lära oss ungefär vart vi ska ta vägen för att komma rätt. Tar sikte i början och när man närmar sig trädgränsen får man ibland svänga av lite för att komma rätt.
Medans vi åker ner skiftar vädret ännu en gång och molntäcket lättar. Efter ännu ett härligt åk så var tyvär inte utsikten upp mot backen inte lika härlig längre. Fortfarande fanns väldigt många otroligt härliga fällt där knappt nån har åkt. Dock är det några som har bestämt sig för att skråa från toppen rakt igenom hela området och lämmnat otroligt fula spår som skär genom landskapet. Det brukar visserligen vara en hel del som skråar ut till åken men som svänger ner i fallriktningen när dom väl kommer fram till ett härligt åk. Så hade dock inte dessa personer gjort utan bara fortsattt över hela området som annars skulle ha räkt till hur många åk som helst. Detta får oss att åka över till Annapuri och området utan för portarna där. Ett första åk genom den lägre porten då man måste ta en lift upp för att komma till den övre toppporten i detta område om man inte vill gå upp den sista biten till porten. Var ett ganska vindpinat åk som blev aningen bättre när vi kom en bit ner i skogen, dock inte i närheten av dom som vi åkt tidigare. Till nästa åk tar vi oss upp till topporten och börjar gå uppför. Dock blåser det otroligt och vi åker över till den kam vi brukar åka ner efter. Dock var det väldigt uppåkt så vi bestämmer oss för att klättra efte denna kam mot toppen. Efter en bit ser vi att det är en väldigt lång promenad och det ser lättare ut att ta ett åk här och sedan ta liften upp och ta toppen direkt från porten istället.
Efter några härliga svängar och vi ska bara svänga ner i den uppåkta botten av ravinen ser vi otroligt härliga men några få spår efte en sida och en sida helt utan spår. Ungefär samtidigt ser vi en kam som går upp som vi kan ta upp frö att komma åt dessa områden på en gång. Då vi redan hade turutrustningen tar vi oss upp genom träden som växer efter kamen. Solen försvinner än en gång snabbt innan den tittar fram igen när vi kommer upp. För äran att åka bort mott fältet först medans jag stannar på kammen för att fota.
Resultatet blev var sitt åk i strålande sol och underbar orörd lössnö. Från min position ser det otroligt härligt ut och efter att tomas har åkt ner är det nu min tur. Ungefär samtidigt ser jag ett större gäng närma sig ifrån toppen. Detta ger den energi som behövs för att jogga med skidorna på axeln den sita biten som jag måste ta för att kunna åka bort till åken innan dom mest troligt brutalt skulle förstöras om gruppen valt att åka ner på samma yta. Hinner precis i tid och får ett otroligt härligt åk som bara blir bättre då det visar sig vara ännu längre än vad jag trott från början. Transporten tillbaka tas i ett otroligt glädjerus efter ett helt underbart åk.
(Öpnnas i nytt fönster)
Eter ett tag så visar berget sin förmåga att snabbt skifta väder och helt plötsligt vräker snön ner. Vi tar liftarna upp igen och när vi närma oss toppliften så hade porten just öppnat och vi kunde se det gigantiska lemmeltåget med folk som var på väg upp mot toppen.
När vi kom upp med toppliften så anslöt även vi oss till lemmeltåget. Tankarna på att tura på baksidan övergavs ganska fort då det både blåste och snöade för fullt redan vid liften och blev bara mer och mer ju närmare toppen vi kom och i samma takt som vinden ökade så minskade sikten. Istället blev det ett åk ner från toppen. I vanlig maner så var sikten ovanför trädgränsen otroligt kort. Men efter att ha tagit detta åk ett antal gånger, både med och utan sikt, så börjar vi lära oss ungefär vart vi ska ta vägen för att komma rätt. Tar sikte i början och när man närmar sig trädgränsen får man ibland svänga av lite för att komma rätt.
Medans vi åker ner skiftar vädret ännu en gång och molntäcket lättar. Efter ännu ett härligt åk så var tyvär inte utsikten upp mot backen inte lika härlig längre. Fortfarande fanns väldigt många otroligt härliga fällt där knappt nån har åkt. Dock är det några som har bestämt sig för att skråa från toppen rakt igenom hela området och lämmnat otroligt fula spår som skär genom landskapet. Det brukar visserligen vara en hel del som skråar ut till åken men som svänger ner i fallriktningen när dom väl kommer fram till ett härligt åk. Så hade dock inte dessa personer gjort utan bara fortsattt över hela området som annars skulle ha räkt till hur många åk som helst. Detta får oss att åka över till Annapuri och området utan för portarna där. Ett första åk genom den lägre porten då man måste ta en lift upp för att komma till den övre toppporten i detta område om man inte vill gå upp den sista biten till porten. Var ett ganska vindpinat åk som blev aningen bättre när vi kom en bit ner i skogen, dock inte i närheten av dom som vi åkt tidigare. Till nästa åk tar vi oss upp till topporten och börjar gå uppför. Dock blåser det otroligt och vi åker över till den kam vi brukar åka ner efter. Dock var det väldigt uppåkt så vi bestämmer oss för att klättra efte denna kam mot toppen. Efter en bit ser vi att det är en väldigt lång promenad och det ser lättare ut att ta ett åk här och sedan ta liften upp och ta toppen direkt från porten istället.
Efter några härliga svängar och vi ska bara svänga ner i den uppåkta botten av ravinen ser vi otroligt härliga men några få spår efte en sida och en sida helt utan spår. Ungefär samtidigt ser vi en kam som går upp som vi kan ta upp frö att komma åt dessa områden på en gång. Då vi redan hade turutrustningen tar vi oss upp genom träden som växer efter kamen. Solen försvinner än en gång snabbt innan den tittar fram igen när vi kommer upp. För äran att åka bort mott fältet först medans jag stannar på kammen för att fota.
Resultatet blev var sitt åk i strålande sol och underbar orörd lössnö. Från min position ser det otroligt härligt ut och efter att tomas har åkt ner är det nu min tur. Ungefär samtidigt ser jag ett större gäng närma sig ifrån toppen. Detta ger den energi som behövs för att jogga med skidorna på axeln den sita biten som jag måste ta för att kunna åka bort till åken innan dom mest troligt brutalt skulle förstöras om gruppen valt att åka ner på samma yta. Hinner precis i tid och får ett otroligt härligt åk som bara blir bättre då det visar sig vara ännu längre än vad jag trott från början. Transporten tillbaka tas i ett otroligt glädjerus efter ett helt underbart åk.
Kommentarer
Trackback
