En dag på klippiga berget
Även idag var siktet inställt på att tura. Efter att ha kollat ut genom sovrumsfönstret i morse och insett att det fanns chans till att solen även skulle titta fram ett tag idag så började vi packa utrutsningen och kolla kartan, som inhandlades igår, för att kunna utforska baksidan utav berget.
Det visade sig ganska fort att det fans möjligheter för en riktigt solig dag då det inte verkade vilja komma in några större mängder moln på himlen vilket i vandliga fall är fallet. väl uppe på toppen började vi känna igen oss då det i vanlig ordning var dålig sikt och blåste en hel del. Dock avtog det väldigt snabbt när vi började åka på baksidan. Var ett riktigt långt och härligt åk med ett konstant flöde av härlig orörd snö.
Väl nere i dalen så sattes siktet på den närmaste toppen och till våran glädje så var det redan 2 st som börjat lägga ett spår som vi kunde gå i istället för att göra ett eget spår vilket skulle ha varit aningen jobbigare. Vad vi sett tidigare var det enbart dom 2 st som gick en bit före oss och 3 snowboardåkare som gick upp en bit bort som satt sikte mot samma topp. Dock visade det sig att vi inte riktigt var så ensamma efter att vi kommit över ett krön och ett led på 9 pers kom ifrån ett annat håll. Men som tur var är ytorna stora så snön räcker till väldigt många.
Efer vårat första åk så börjar vi göra oss i ordning för att gå upp till ett annat åk. Helt plötslig så dyker Pär, våran svenska busschaför, och säger till en grupp japaner att dom valt ett väldigt dåligt ställe att sitta och ta sin fikapaus på. Att han åker på samma område tar vi som ett gått tecken då han varit här ett antal år och vet vart man ska ta vägen för att hitta bra snö. Hinner prata lite på vägen upp innan det är dags för Pär att åka tillbaka innan hans ska börja köra bussen.
Vi har däremot mer tid på oss så vi tar oss upp en gång till. När vi närmar oss toppen säger både klockan och ett väldigt svart målntäcke i horizonten att det får bli sista åket innan det är dags att ta oss tillbaka till systemet och den första skidbussen som vi måste ta för att ta oss hem igen. Väl framme vid kammen som markerar sista åket innan det bara är transportsträckan kvar till Moiwas skidbuss så har vi 45 min till godo. Så vi tar oss en bit längre upp efter kammen för att få ett längre åk istället för att åka direkt tillbaka för att sedan sitta och vänta. Under den sista stigningen så känns det i kroppen att det har varit en ganska jobbig men härlig dag och tankarna börjar gå mot hur härligt det ska bli med ett varmt och avslappnande bad
(Öpnnas i nytt fönster)
Det visade sig ganska fort att det fans möjligheter för en riktigt solig dag då det inte verkade vilja komma in några större mängder moln på himlen vilket i vandliga fall är fallet. väl uppe på toppen började vi känna igen oss då det i vanlig ordning var dålig sikt och blåste en hel del. Dock avtog det väldigt snabbt när vi började åka på baksidan. Var ett riktigt långt och härligt åk med ett konstant flöde av härlig orörd snö.
Väl nere i dalen så sattes siktet på den närmaste toppen och till våran glädje så var det redan 2 st som börjat lägga ett spår som vi kunde gå i istället för att göra ett eget spår vilket skulle ha varit aningen jobbigare. Vad vi sett tidigare var det enbart dom 2 st som gick en bit före oss och 3 snowboardåkare som gick upp en bit bort som satt sikte mot samma topp. Dock visade det sig att vi inte riktigt var så ensamma efter att vi kommit över ett krön och ett led på 9 pers kom ifrån ett annat håll. Men som tur var är ytorna stora så snön räcker till väldigt många.
Efer vårat första åk så börjar vi göra oss i ordning för att gå upp till ett annat åk. Helt plötslig så dyker Pär, våran svenska busschaför, och säger till en grupp japaner att dom valt ett väldigt dåligt ställe att sitta och ta sin fikapaus på. Att han åker på samma område tar vi som ett gått tecken då han varit här ett antal år och vet vart man ska ta vägen för att hitta bra snö. Hinner prata lite på vägen upp innan det är dags för Pär att åka tillbaka innan hans ska börja köra bussen.
Vi har däremot mer tid på oss så vi tar oss upp en gång till. När vi närmar oss toppen säger både klockan och ett väldigt svart målntäcke i horizonten att det får bli sista åket innan det är dags att ta oss tillbaka till systemet och den första skidbussen som vi måste ta för att ta oss hem igen. Väl framme vid kammen som markerar sista åket innan det bara är transportsträckan kvar till Moiwas skidbuss så har vi 45 min till godo. Så vi tar oss en bit längre upp efter kammen för att få ett längre åk istället för att åka direkt tillbaka för att sedan sitta och vänta. Under den sista stigningen så känns det i kroppen att det har varit en ganska jobbig men härlig dag och tankarna börjar gå mot hur härligt det ska bli med ett varmt och avslappnande bad
Kommentarer
Trackback
